Idag fyller min svärmor 96 år! När vi berättar om henne säger vi: ”hon är helt klar i huvudet och ser och hör och är med på allt som händer.” Det är tydligen det mätinstrument vi använder för att bedöma kvaliten på åldrandet. Jag har stor respekt för att allt fungerar när man levt så länge. Ärftlighet är ju en viktig faktor. Min mor dog för 30 år sedan, så jag vet inte hur hon skulle åldrats. Min far dog 1975. Morfar och mormor blev båda 90 år och var helt klara i huvudet och bjöd på kungen av Danmark-karameller när vi kom på besök.

Klar i huvudet eller inte, så kan det ju vara svårt att bedöma om personen inte kan tala. När jag besökte ett mentalsjukhus i England 1973, så hade man hittat ett brev i sängen efter en kvinna som dött. Brevet: ”Crabit old woman,” berörde mig starkt. Crabit old woman, not very wise, looking upon you with faraway eyes, what do you see sister, what do you see when you look at me?” Jag har översatt det så gott det gick.

”Lyssna till mig syster,

Jag var hungrig och kunde inte äta utan hjälp. Du ställde matbrickan utom räckhåll för mig, på ett sängbord. Sedan diskuterade ni om mina behov av mat.

Jag var törstig och hjälplös, men du glömde att ditt ansvar var att se till att min vattenkaraff alltid var fylld med friskt vatten. Senare sa du på en rapport att jag vägrade att dricka.

Jag var ensam och rädd. Men du lämnade mig ensam bara för att jag aldrig bad om någonting.

Jag var i finansiella svårigheter, på grund av det blev jag föremål för besvärlig rubbning.

Jag var vad man kallar ett vårdproblem, och du diskuterade de teoretiska grunderna till mitt insjuknande. Och ändå ser du mig egentligen inte alls.

Man trodde att jag höll på att dö, och eftersom du trodde att jag inte kunde höra något, så sa du att du hoppades att jag inte skulle dö innan du avslutat ditt dagsverk, eftersom du innan din träff på kvällen, måste hinna till hårfrisörskan.

Du verkade vara så fint utbildad, använde ett fint språk och var så ren i din dräkt utan fläckar och veck. Och när jag talade till dig, så verkade du lyssna till mig…men du hör mig inte.

Hjälp mig, bry dig om vad som sker med mig. Jag är så trött, så ensam och så rädd. Tala till mig, var mig nära, ta min hand. Låt det som händer mig, också beröra dig.

Syster, jag ber dig, lyssna till mig!”